Cyklat till jobbet, haft en skitdag och velat hela dagen om huruvida jag ska orka cykla till Hornstull för ett cykelpass och sen cykla hem hela vägen. Efter mycket om och men släpar jag mig dit och dör trötthetsdöden när jag märker att vi har vikarie på passet. Orkar inte med nya upplägg och när han presenterar sig som disco-Glenn ger jag nästan upp. Men för fan, Disco-Glenn visade sig vara den grymmaste instruktören jag haft, gammal tävlingscyklist och som körde intervaller med oss genom hela den svettiga timmen. Vilket rus, vilken glädje och vilken jävla svettpöl jag tog med mig efter passet. Det hårdaste jag kört någonsin, no doubt. Blodsmak i munnen, mjölksyra i benen och lätthet i sinnet var vad jag kände efteråt. Backarna på cykeln hem var extra svåra eftersom låren skakade så efter passet men så värt det. Disco-Glenn tack!
